Hej 

I går fick jag vara med på teknikens under. Jag var i USA och jag var inte i USA. Jag var på metropolitan och inte. Vi tar det från början. För det första skulle detta inlägg komma upp igår men jag kom hem med så starka känslor. Privata känslor så jag hade ingen lust att skriva. För någon vecka sedan såg jag den här postern på bioblioteket och tänkte varför inte.

När vi kommer dit får jag en chock först, det sitter en del människor runt småbord,obekväma stolar,soffa och folk som inte hittar platser. Åldern på publiken var också väldigt hög, så jag tänkte att dessa stackars människor kan inte sitta så obekvämt i fyra timmar. Ja ett gäng glada pensionärer satt på höga barstolar.  Skärmen var lika stor eller tillochmed  mindre. Ni förstår hur jag tänkte. Längst fram stod en herre och berättade om operan och Verdi. Vi fick även veta lite om metropolitan.Nu kommer jag till det bästa när han säger att vi kommer ha två matpauser och att vi kan gå in i biosalongen. En liten salong med jättestor skärm. Ni ser lite av den här.

Lite coolt att i 70 andra länder sitter människor på olika platser och tittar på samma föreställning. Hoppas att dom även gör samma sak med musikaler jag älskar musikaler.

Det som jag gillade med det här var att du fick se så mycket.Både framför och bakom scen. Du kom så nära allt, dock det bästa var att det var textad. Kan ju vara lite svårt att höra vad dom sjunger och att förstå italienska. Wow vad dom kan sjunga. Dom hade iallafall inte sparat på krutet, wow va många statister,levande hästar,dräkter och rekvisita. Historien var sorglig. Jag kan klart rekomdera er att gå och titta. Nu ska jag ta tag i dagen. Ha en fin dag. ? på er