Det är väl jobbigt när man känner igen en person men du kan inte komma ihåg vem personen är. Det hände mig i dag när jag skulle hämta min bok på biblioteket. Min hjärna gick på högvarv hade jag träffat henne på någon företagsträff eller var hon någon kändis. När hon kom fram till mig då trillade polletten ner hon var ju ledaren på zumbaträningen. Vi stod och pratade i minst en halvtimme. Ibland så klickar det bara, så trevlig kvinna.  Efter det gick jag till sats och fick lite information om stället. Ja många köper fredagsblommor men jag köper fredagskaka. Så när jag kom hem blev det en liten köpenhamnare till trefikat.

Jag var faktiskt duktig för jag jobbade samtidigt. Sen har vi ätit hemlagad pizza och en efterrätt från picard som jag inte tyckte var så god.

Medan vi åt såg vi faktiskt en fransk film och vi båda två kände att den här gången hade dom inte lyckats lika bra med karaktärerna.  Nu var man proppmätt och tänkte att nu får man inte ner en bit till men då döck Axel upp med en efterrätt till oss. Man kan ju inte säga nej till en cheesecake från cheesecake palace och det var tur att jag inte gjorde det för den var sååååå gooooood. Innan  Sa jag att jag var proppmätt  men nu säger jag att jag spricker. 

Nu ska jag dricka lite smultronramlösa. Vi hörs