Hej ja då börjar den här veckan närma sig sitt slut och wow som vanligt går det så fort. I går blev mitt lilla barnbarn sju månader och det gör så ont i mitt mormorshjärta. Inget blev som jag tänkt mig. Det här är kanske det ända barnbarn jag får och så har jag tappat det. Vad jag menar är att jag såg framför mig hur vi gick på stan och tittade på babysaker och fikade. Hittade på saker . Vi träffades ofta och jag verkligen kunde hjälpa min dotter men även när hon var pytteliten att man kunde träffas normalt. Ja jag vet att jag inte ska klaga för jag har iallafall ett barnbarn som min storebror säger. Dock så tycker jag att det är så tråkigt för min dotter för det blev ju inte heller som hon hade tänkt sig. Nu vet jag att det har blivit bättre för henne. Hon går till öppna förskolan och träffar en del mammor, så det är bra men hur gör vi. Vågar vi träffa dom när dom är så aktiva. Jag vet ju att vi håller ju inte avstånd när vi träffas. Kan inte livet bara gå tillbaka till normalt läge.  Okej nu behöver vi en fin bild på det lilla hjärtat.

Ja det är som jag brukar säga att bara gilla läget och göra det bästa av det. Allt har en mening. Nu ska jag se om jag kan träna lite trots min sträckning. Sen blir det jobb för hela slanten. Ha en fin dag och ta hand om er . ?