En konstig känsla

I dag flyttar min dotter hemifrån på riktigt. Hon har ju förstås bott väldigt mycket hos sin pojkvän men hon har alltid haft sitt rum med saker kvar. Nu ska hon bli sambo. Vi har alltid hjälpt våra barn till 100% med allt vi har kunnat. Jag minns när de andra flyttade till Lund,Halmstad,Norrköping, Borås, Sundbyberg och york. Vi körde hit och dit kanske inte York av förståeliga skäl men den här gången ska vi inte hjälpa vår dotter att flytta och det är faktiskt inte så kul. Så i dag känner jag mig lite tom och utanför.


Packning på gång.


Lite till och hon är inte färdig.


Jag blir alldeles rörd när jag ser dom här mjukisdockorna . Den första koalabjörnen fick hon  när hon föddes, vi köpte alltid ett djur från wärldsnaturfonden när barnen föddes. L fick en apa och H fick en tiger och lilla B fick en panda. En bra grej att göra, du hjälper djuren som jag så gärna vill göra. Flodhästen är en speldosa som E älskade och dockan fick hon bara för att hon var flicka. Ja tänk er själv har man två pojkar och sen så får man den efterlängtade tjejen, då måste man ut och handla en docka. Dock blev hon aldrig en docktjej som sin mamma. Jag älskade att leka med dockor när jag var liten. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *